Kapitel 4

Leah hörde några prata i bakgrunden och hon satte sig försiktigt upp i soffan. Lillith stod och pratade med någon ung kille men slutade när hon såg att Leah hade vaknat.

- Hur är det? Känner du dig bättre?
- Det värker lite i huvudet sa Leah lågt.
- Det här Dr. Newton. Han är här för att undersöka dig. Vi börjar bli så oroliga när du har svimmat en andra gång på så kort tid.

Leah tittade på Dr. Newton neriifrån och upp. Han såg alldeles för ung ut för att vara en läkare. Han såg ju knappt ut att vara 18 år.

- Dags att jobba nu gubbe. Kolla hur det är med Leah säger Lillith skarpt.
" Gubbe? Det där är ju en tonåring. Vad pratar hon om?"
- Vad du är tråkig Lillith. Det är ju så mycket roligare så här.

Men han gjorde som hon sa och tog fram sin trollstav och började prata på ett språk som Leah inte kunde förstå. Hon kunde inte tro sina ögon när hon såg hur denna tonåring förvandlades till en gammal man. Leah bara satt i soffan med öppen mun.

 - Se så. Du behöver inte vara så förvånad Leah. Det är bara en liten förtrollning. Kom här så får jag ta och undersöka dig.

Dr Newton undersökte Leah utförligt i en halvtimme innan han berättade sin slutsats. Han bad både Lillith och Leah att sätta sig ner. 

- Ja, hur ska jag säga det här. Leah du lider av minnesförlust mest troligt på grund av ert väntade barn. Jag varnade er båda att detta kunde hända. Det är inte alltid att allt går så bra när föräldrarna är av olika raser. Om du kommer att få tillbaka minnet efter graviditeten får vi vänta och se med. Jag antar att du har glömt all din magi också?

Leah tittade helt oförstående på honom. "Har jag magi? Men det har ju bara häxor och trollkarlar som har det. Människor kan inget sånt, vi är ju bara vanliga.". Hennes förbryllade blick sa allt. Han förklarade för Leah hur hon kunde öva på sin magi och att det kanske skulle leda till att hon får tillbaka sitt minne. Leah försöka lyssna på vad Dr. Newton sa till henne men hon kunde inte förstå att hon skulle kunna magi. Hon var ju bara en helt vanlig människa. " Men vänta nu..det är ju en dröm och i drömmar kan man ju kunna sådant man inte kan i verkligheten va? Coolt. Jag börjar på att gilla den här drömmen. Magi här kommer jag". Nu höll Leah allt fokus på Dr. Newton hon ville lära sig allt. För tänk bara vad man kan göra med magi. 

Efter att Dr. Newton hade förklarat hela processen sa han att hon inte skulle försöka skynda på med magin allt för fort fram. Han sa adjö till de och tog sin kvast och flög iväg.  Leah vände sig mot Lillith och frågade om de inte kunde hitta på något roligt. Lillith tittade lite skeptiskt på henne. Hon var ju fortfarande orolig över henne. Men med viss övertalan så lyckades Leah få med henne. Lillith var glad över att Leah verkade ha fått upp energin igen. Hon ringde en taxi och de båda begav sig till vinterfestivalen. När Leah såg skridskobanan drog hon med Lillith dit bort. Det var däremot fusk när Lillith bara flög omkring på banan med hon själv fick åka fram svajigt med sina skridskor.

 Men det var inte bara Leah som hade problem med att hålla balansen på banan. Hon stötte på Alexandra och de försökte hjälpa varandra att hålla sig uppe.

 Trots deras försök så ramlade de bägge två. Lillith stod bara och skrattade åt de.

Efter skridsko åkningen tog Lillith och Leah något att äta från matstånden. Medan de satt ner och åt så kom Leah ihåg mannen som försökte kyssa henne.
- Du Lillith. Vem var killen som försökte kyssa mig?
Lillith bara gapade innan hon kom till fattningen igen. Hon glömde ju bort att Leah inte mindes de. 
- Som jag har nämnt tidigare så heter han Adonis och är din man. Han kunde tyvärr inte stanna tills du hade vaknat.
"Adonis, hmm.". Leah försökte lägga hans namn på minnet. Hon mindes att hon tyckt att han var attraktiv men det gjorde inte att han fått lov att kyssa henne. De fortsatte äta under tystnad. 

Kapitel 3

Medan Leah tränade med Akira funderade hon på varför hon inte kunde berätta om drömmen. Så fort hon skulle berätta var det precis som att allt bara försvann. Det var väldigt märkligt. Visst hade hon varit med om det tidigare när hon kom ihåg allt om det hon drömt om precis när hon vaknat och sedan glömt bort det. Men det här var något helt annat. Leah kom ihåg allt men av någon anledning så kunde hon inte berätta det för någon. Till slut gav hon upp med sitt grubblande och koncentrerade sig mer på att klara av svåra hopp med Akira.

Återigen går dagen fort fram för Leah. Det var redan dags för sängen, men hon kände sig lite motvillig till att gå i säng. För tänk om hon drömde samma sak? Hon ville verkligen inte komma dit igen. Det var alldeles för konstigt med personer som har grön hy och vingar. Det tog däremot inte många minuter innan Leah somnade. Att träna med Akira hela dagen tar verkligen på hennes krafter.

Leah vaknade upp i samma rum igen. "Fan också, inte den här drömmen. Kunde jag inte drömt något annat, suck.". Hon klev motvilligt upp och drog på sig några kläder. För självklart vaknade hon upp i det skamliga nattlinnet, vilket hon inte tänkte gå omkring i. Leah kikade försiktigt ut i hallen utanför sovrummet och ropade hallååå? Men ingen svarade henne. Hon kände hur magen kurrade och beslöt sig för att fixa något att äta. När hon gick nedför trappan så hörde hon någon nynna. Det lät som att det kom från köket. "Kanske är Lillith?". Väl inne i köket såg hon Lillith stå vid spisen och laga något. Vad det än var så luktade det underbart.

- Godmorgon sömntuta.
- Godmorgon Lillith.
- Hur mår du idag?
- Jo, jag mår bra.
- Bra. Jag vill gärna inte att du svimmar igen. Var riktigt otäckt. Säg bara till när du är hungrig så fixar jag något. Jag är ju här för att hjälpa er så gott jag kan. Ingen av oss vet hur graviditeten kan gå. Ni är ju så olika raser. Men var bara lugn jag finns här hela tiden.

" Raser? Vad menar hon med det? Jag är ju människa."
- Lillith jag måste bara fråga. Vad är du för något?
- En skogsalv såklart. Varför frågar du det?
- Näe jag kom bara inte ihåg, ljög Leah.

" En skogsalv. Hmm.....Berättade inte mormor en saga om skogsalver när vi var små? Vad var det hon brukade säga?......Skogsalver ska ni veta är väldigt snälla individer och gör ingen fluga för när, men nåde den som förstör deras växter. Då bryter helvetet lös. Om jag minns rätt sa mormor så. Ok jag ska alltså inte förstöra några växter"

Leah var helt försjunken i sina tankar att hon inte såg vem som kom smygandes bakifrån. Hon skrek till när hon kände att någon kittlade henne. Hon vände sig om såg en man med blek hy, ljusgråa ögon, blont lite ruffsigt hår iklädd en svart kostym.
- Hej älskling! Jag tänkte titta förbi en snabbis innan jag måste iväg på konferens i några dagar.

Han böjde sig ner och skulle kyssa henne men Leah bara ryggade tillbaka och höll upp handen mot hans mun. Han tittade förvånat på henne och tittade sedan på Lillith.
- Jag sa ju att hon betedde sig annorlunda. Det kan ju bero på graviditeten. Du kommer väl ihåg vad läkarna sa?
- Jo, men jag trodde inte att det skulle gå så snabbt. Det syns ju inte ens att hon är gravid än.
- Jag vet men de sa ju att det kunde hända när som helst.
- Mm.
" Annorlunda? Hända när som helst? Är det något fel på mig? Vad pratar de om? 
Tankarna bara for runt i huvudet på Leah och helt plötsligt blev allt svart.

Kapitel 2

Efter att ha inspekterat sig själv i spegeln letade hon i byrån efter något att ha på sig. För även om hon drömde så tänkte hon då inte gå omkring i sådant skamligt nattlinne. 20 minuter senare gav Leah upp med att försöka hitta några kläder som var i hennes stil. "Aja, det här får väl duga, men varför är allt i svart?".  Hon bytte om till en svart topp och en svart kjol. 

Nu när hon hade några kläder på sig som inte var allt för skamliga begav hon sig ut ur sovrummet för att utforska mer av huset. Hon skulle precis gå ut ur dörren när hon krockade med en annan person som var på väg in i rummet. Leah höll sig för huvudet där hon stötte sig och tänkte fråga vem personen var men hann inte förrän den personen drog med henne ut till ett annat rum. "Varför ser det ut som att hennes hud är lite ljusgrön? Varför har hon vingar? Vad är det här för person egentligen?"

- Titta Leah, jag har äntligen fått klart barnkammaren. Vad tycker du?

Leah tittade sig omkring i det lilla rummet.

- Jo, det är fint inrett här. Mycket mörka möbler dock.

- Jo, jag vet men jag tyckte det som passade. Du måste se dockan jag lyckades hitta. Den är bara så perfekt. Personen höll upp dockan framför henne.

 Det var den konstigaste dockan Leah någonsin sett. Den såg ju rent av läskig ut.

- Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, men den ser lite obehaglig ut.

- Obehaglig? Nu skämtat du väl ändå med mig? Den är ju så himla perfekt för er. Kolla bara på nallens tänder.

- Vad menar du med för er?

- Ja men du, Adonis och ert väntade barn.

När Leah hörde att hon skulle vänta barn svimmande hon.

- Leah, Leah vakna. Hur är det med dig?

Leah kände sig lite omtöcknad när hon försökte resa sig upp och huvudet värkte.

- Vars är jag och vem är du?

-  Du är hemma så klart.  Jag är Lillith. Du måste ha slagit huvudet hårt. Kom så gå vi ner till köket så fixar jag något till dig att äta.

Leahs huvud snurrade fortfarande medan hon satt vid barbordet och åt. Hon kände däremot att hon var hungrig och frågade därför Lillith om mer pannkakor. Lilliths pannkakor var i samma klass som hennes pappas berömda våfflor. De var helt utsökta och bara smälte i hennes mun. "Javisst ja det här var ju bara en dröm. Så jag behöver inte oroa mig för den påstådda graviditeten. Jag vaknar säkert när som helst".

 Leah åt sina pannkakor lugn och ro medan hon intalade sig att det bara var en dröm. Lillith hade farit iväg på ett ärende efter att hon lagat en andra omgång pannkakor och lämnat Leah själv i huset. Nu kunde hon utforska huset som hon blev avbruten med tidigare. "Vad immigt det är på fönsterna. Är det här frost kanske? Vad är det nu det kallas för igen? Hmm......snö. Ja det snöar här. Första gången jag ser det. Vi har ju ingen snö hemma."

Leah stod en stund och tittade på de stora snöflingorna genom fönstret. Hon blev så förundrad över hur vacker snön var. Det var nästan så att hon önskade att hon hade det hemma också, men bara nästan. Kylan trodde Leah inte att hon skulle stå ut med när de i vanliga fall nästan jämnt hade kring 30 grader. Hon begav sig vidare till rummet bredvid köket. "Det måste var ett vardagsrum det här".

 " En katt. Min lillasyster skulle ju ha drömt om det här. Hon älskar ju katter."

Leah fortsatte uppför trappen till övervåningen. Hon kom ju på att hon hade sett en gång och gyllene dörr till höger om barnkammaren. Hon var så nyfiken på vad som låg bakom dörren.

 Till hennes besvikelse verkade det bara vara ett sovrum. Det verkade tillhöra någon som gillade naturen.

 Leah var nu riktigt less på att aldrig vakna ur den här drömmen. Därför bestämde hon sig för att gå och lägga sig. Hon tänkte att då när hon vaknar igen så är hon säkert hemma.

Det fanns bara ett ord att beskriva vad Leah kände och det var en oerhört stor lättnad när hon vaknade upp i sitt eget rum. "Det var ju det jag trodde det var bara en dröm. Jag som blev orolig att vara gravid. Hur dum får man vara egentligen?". Hon skuttade glatt upp och gick till klädkammaren och bytte om. Sedan begav hon sig ner till köket för att äta lite frukost innan det var dags att träna med Akira.

Kapitel 1

Även fast familjen O'Connor har en egen butler så lagar Aeungus sina berömda våfflor tidigt på morgonen till alla. De brukar alltid fråga hur han lyckas få våfflorna så himla goda, men han säger alltid att en mästerkock aldrig avslöjar sin hemliga ingrediens.

Som vanligt fick Ciara äta sin våffla medan hon sprang till skolbussen. Hon hade återigen lyckas försova sig.

Sophia var redan inne på sitt på arbetsrum och gick igenom dagens agenda.

Brady hade farit iväg på en skulptör kurs. Kvar vid köksbordet var Leah och Aengus.

- Hur ser dagen ut för dig idag?
- Jag hade tänkte träna lite hopp med Akira. Vad har du tänkt hitta på?
- Än så länge har jag inget planerat. Får se vad jag hittar på men jag har hört att konstmuseet ska ha fått in en ny målning av Francis Buardo och det kan därför vara värt ett besök.

Dagen gick fort fram, men Leah tyckte att hoppen började bli riktigt bra. Hon kände att hon hade en stor chans att kunna vinna helgens tävling. 

 Hon bytte om till pyjamas och gick i säng.

"Leah........Leah........Kom tillbaka, vi behöver dig".

Leah vaknade upp med ett ryck. Hon gnuggade sig i ögonen och sträckte på kroppen. Sedan tittade hon sig omkring och kände inte alls igen det här rummet. Vars är jag? Hon fortsatte titta runt i rummet men blev bara mer och mer förvirrad. Vars var alla hennes möbler?

Leah klev upp ur sängen och var på väg mot dörren men tvärstannande när hon såg sin spegelbild i ögonvrån. Hon vände sig mot spegeln."Vänta nu, är det där jag?". Leah rörde sin kind och spegelbilden gjorde detsamma. "Det är jag, men hur?" 

" Drömmer jag?. Javisst är det så. Hur skulle jag annars kunna se ut så här och vara någonstans jag inte känner igen mig. Helt klart en dröm. För allvarligt jag skulle aldrig klä mig i ett nattlinne som ser ut så här." Leah kände sig nöjd när hon kommit fram till att hon måste drömma.

Familjen O'Connor Introduktion

I Sunset Valley vet alla vem familjen O'connor är. Det är familjen eller rättare sagt Sophia O'Connor som styr över staden. Hon är nämligen deras borgmästare och är därför ingen person man sätter sig emot. Flera har försökt att ställa upp i valet som borgmästare men alltid slutat som förlorare. Sophia är inte bara smart utan hon vet hur man får saker gjort på bästa sätt och hon sätter alltid folket före hennes egen familj. 

Aeungus O'Connor är gift med Sophia och är den som tar hand om barnen medan hon jobbar. Det har han däremot aldrig klagat över när han inte vet något som är bättre än att vara med barnen. Han är en typiskt familjefar med barnasinnet kvar trots sina 50 år. 

Brady O'Connor är den som är äldst av de tre barnen. Enda sedan han var liten har han älskat att göra saker med händerna och det intresset har bara växt med åldern. Det har resulterat i att han jobbar som skulptör.

Leah O'Connor är det mellersta barnet. Hon försvinner ofta i sina egna tankar och glömmer därför bort vad det är hon sysslar med. Men förutom att vara tankspridd är hon en utomordentligt duktig ryttare. Det är något hon viger alla sina dagar till tillsammans med sin häst Akira. Hennes dröm är att bli bäst i alla tävlingsgrenar och hon kämpar hårt för nå dit.

Ciara O'Connor är det yngsta barnet och är en typiskt tonåring som alltid har något att klaga på och som mer än gärna talar om det för sin familj.

Familjen har en stor förmögenhet, vilket syns på deras boende.

De äger även ett stort stall samt anläggning för träning i både hopp och kapplöpning för hästar.