Kapitel 10

Innan Leah ens öppnade sina ögon så visste hon redan vars hon var. Hon var hemma igen. Ett hem som inte längre började kännas som ett hem. Visst var hennes riktiga familj här men hennes son fanns inte här. Hon kunde fortfarande känna hur det kändes att ha honom i sin famn och tårar rann nedför för hennes kinder. Det var däremot inte bara Keagan hon saknade utan även Adonis och Lillith.  "Jag vill tillbaka." 


Även om hon ville tillbaka på en gång så visste hon att hon måste vänta tills kvällen kom och det blev dags för sängen. Hon förstod däremot inte hur hon hade kunnat stanna så länge i drömmen utan att komma tillbaka. I vanliga fall brukade hon ju alltid vakna upp hemma igen efter en dag där borta. Hon försökte komma på vad hon gjorde annorlunda, men det enda hon kom på var att hon bett om mer tid. "Är det verkligen allt som behövs? Att önska mer tid?"

Leah orkade inte träffa någon från hennes familj så hon undvek de genom att spendera hela dagen med sin häst Akira. Att rida gav henne alltid en inre frid och för en kort stund fanns ingenting annat än den stunden. Det hon saknat mest hemma var just Akira. När allt kändes hopplöst så hjälpte alltid en ridtur. 


Leah tyckte inte kvällen kom fort nog, men var tacksam över att hon sluppit träffa hennes familj under hela dagen. Hon drog nöjt över sig täcket och hoppades att hon skulle somna fort  så att hon skulle få se sin son igen, men även Adonis och Lillith. "Jag kommer snart Keagan. Vänta på mig".


Till hennes glädje var hon tillbaka till Moonlight Falls. Den första personen hon ville träffa var Keagan och hon skuttade glatt till barnkammaren. Men där fanns ingen Keagan. "Ja han är väl med Adonis eller Lillith."


Medan hon gick nedför trappan kunde hon höra någon prata. "Det måste vara Adonis. Men vem pratar han med? Han pratar ju så barnsligt?". Väl i vardagsrummet kunde hon se Adonis sitta ner framför ett barn som såg ut att vara kring 1 år. "Vem är barnet och var är Keagan?






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar