Kapitel 9

De kommande dagarna blev Leahs mage större och större. På så kort tid var hon nu redan höggravid. Det var skrämmande för henne hur fort graviditeten gått. Nu var det inte långt kvar tills ungen skulle komma. Bara tanken på att snart bli en mamma var fortfarande otänkbart för henne. Men när Adonis pratade mot magen kunde hon inget annat än att le och all hennes oro försvann en kort stund.



Att vara höggravid tog verkligen alla hennes krafter. Att bara ta sig till badrummet var jobbigt nog. Men med hjälp från både Lillith och Adonis fungerade vardagen. Lillith stod som vanligt för maten och städningen. 
Medan Adonis jobb var att muntra upp henne samt ge henne ryggmassage när ryggen värkte. Att bara ha honom i närheten gjorde Leah lugn. 



Leah stod och tittade in i barnrummet, medan hon tänkte på den konstiga känslan hon fått de närmsta dagarna i magen. Det var som att ha fjärilar som flög omkring i magen så fort hon fick syn på Adonis. Hon kunde inte sluta le när hon tittade på honom heller. "Vad är det för fel på mig? Vad är det här för känsla? Jag har aldrig känt mig så här." 

Länge grubblade hon över känslan när dagen för förlossningen till slut kom. Hon skrek ut av smärta när hon kände hur det vred sig i magen. Adonis skyndade sig packa med allt som behövdes och hjälpte henne ta sig till bilen. Han tryckte ner gasen och med rusade fart kom de fram till sjukhuset.
- Min fru ska föda, sa han stressat till sjuksköterskan bakom disken. 


Förlossningen gick oväntat bra och Leah höll nu deras nyfödda son i famnen. För henne var det fortfarande ofattbart att detta var hennes son. Det här var inte hennes verklighet. Det spelade ingen roll att hon nyss fött honom, det var inte på riktigt. Det var bara på låtsas, en dröm det var allt det var. Hon behövde inte känna något ansvar för honom. Även om det var det Leah försökte intala sig själv med så kunde hon inget annat än att känna en enorm kärlek som for genom hennes kropp när sonen log mot henne. Adonis fick enbart hålla honom i famnen en kort stund innan Leah tog tillbaka honom igen. 
- Hans namn är Keagan, sa hon medan hon log mot deras son.



När hon såg att Keagan somnat i spjälsängen så lyckades hon slita sig från honom och var på väg ner mot köket eftersom hon kände ett sug efter något att äta.


Hon kom däremot inte långt när hon kände hur hennes ben vek sig och allt blev svart. Det sista hon tänkte på innan allt blev svart var: "Keagan jag vill inte lämna dig...."



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar