Kapitel 14

Adonis, Leah och Lillith stirrade tomt ut i luften. Frågorna cirkulerade i deras huvud. Vem? Varför? Hur är det möjligt? Ingen av de visste vad de skulle säga och för blev tysta med sina tankar. De bara satt där och försökte greppa hela situationen. När de fått reda på att branden utan tvekan var anlagd så var det som att världen höll på att falla samman. 

- Tror du det kan vara han? Det kan väl ändå inte vara? Visst kan det inte, sa Lillith medan hon gick fram och tillbaka.

- Det måste var han. Kan inte tänka på någon annan än honom, sa Adonis och suckade djupt.

- Vem är han? sa Leah frågande.

Adonis tittade först på Lillith innan han sa med vemod att Derek är tillbaka.

Leah hade ingen aning vem denna Derek kunde vara. Ingen hon kände till. Kunde han verkligen vara orsaken till branden? Men Leah kunde se att Adonis och Lillith verkade tro att han var inblandad i det hela.

- Jag far till polisstationen för att få ut mer information om situationen. Lillith du kan förklara för Leah vem han är.

Med de orden tog Adonis bilnycklarna och gick ut genom dörren. Kvar stod Lillith och tittade efter honom. Hon visste inte i vilken ände hon skulle börja berätta ifrån.

- Lillith, vem är Derek?
- Jag vet inte hur jag ska säga det här, men han är nämligen ditt ex.
Leah tittade med stora ögon på Lillith och kunde inte tro på det hon hörde.
- Mitt ex? Jag minns ingen Derek.
- Det hade varit så mycket lättare om du gjorde det. Men jag förstår att det inte kan vara lätt för dig när du fortfarande inte fått tillbaka minnet. Derek var en trevlig man men när du lämnade honom för Adonis var det något som brast för honom och han förändrades helt. Han kunde inte släppa dig och gjorde allt för att få dig tillbaka. Till en början försökte han bara övertala dig att ta honom tillbaka men sen började han förfölja dig och vi blev tvungna att ordna ett besöksförbud. Vi trodde verkligen det skulle hjälpa att hålla honom borta och det var lugnt i flera veckor. Sen fick vi ett samtal från sjukhuset. Adonis hade blivit brutalt misshandlad och var i ett livshotade skick. När Adonis vaknat från operationen berättade han att Derek var den skyldige. Polisen fick tag på honom några dagar senare och han blev åtalad för dråp. Sju års fängelse fick han och därför borde han fortfarande sitta i fängelset.

Det var mycket information att ta in om denna Derek. Leah försökte minnas något om honom men inget kom upp för henne.

- En sak till du behöver veta Leah är att han är en trollkarl. En mäktig sådan till råga på allt. Jag tror det bästa vi kan göra nu är att fokusera på att förbättra din magi.
- Men jag vet inte hur jag ska göra det...
- Ingen fara. Jag ringer till Dr. Newton. Han kan hjälpa dig.

Leah kände sig överväldigad över all information om Derek och pressen att förbättra sin magi. Det hon behövde nu var inget annat än ren och skär vila. Hon var tacksam att hon kunde vila i deras nya hem och inte på hotellet. Bygget hade gått med stormsteg men det kunde man ju räkna med när både häxor och trollkarlar hjälpt till. Alla som kände familjen men ingen som Leah hade något minne om. Det gjorde att en hopplöshet växte sig större inom henne för var dag som gick. Skulle hon någonsin få tillbaka sitt minne?

Kapitel 13

För att inte tänka så mycket på vad som hänt riktade Leah all sin fokus på Keagan och intalade sig själv att allt kommer bli bra. Efter tio minuter dök de två personerna upp som hon mest av allt velat se. Hon satte ner sin son och gick fram och kramade om de båda. Ingen av de sa något, det fanns inga ord som kunde beskriva lättnaden de alla kände.

Den som först fick talförmågan tillbaka var Adonis.
- Det går inte att beskriva min lättnad av att se er båda oskadda. Jag blev tvungen att fara in på kontoret och hjälpa till med några dokument. Mitt i allt så ringde min mobil. Det var vår granne Hudson. Han berättade att vårt hus brann och att han ringt brandkåren, han varnade mig dock att inte ha så stora förhoppningar. När jag hörde det ringde jag genast efter en taxi och for hem. Väl framme förstod jag vad Hudson menade med att inte ha för stora förhoppningar. Hela vårt hus låg nämligen i lågor. Trots brandkårens tappra försök så gick vårt hus inte att rädda. Allt som fanns kvar är det du ser nu. Jag har ringt försäkringsbolaget och det verkar inte vara några problem med att få pengar till att bygga ett nytt hus, men tills vidare får vi lov att bo på ett hotell. Men som jag sa tidigare jag är glad att ni är oskadda, sa Adonis och drog in Leah till sin famn igen.

- Men om du var på kontoret när det brann. Vars någonstans var du Lillith?
- Jag var hos veterinären med Jinx. Det var dags för vaccinationen och jag förstod att du måste ha glömt bort det totalt så jag for iväg istället.
- Förlåt, det hade jag ingen aning om.
- Du behöver inte be om ursäkt. Med tanke på hur fort elden spred sig så var det ju bra att vi inte var hemma. Fast hade jag varit hemma så skulle jag ju ha kunnat rädda några av mina kära växter, men nu är de helt borta. Vissa av de har jag ju haft i flera år......sa Lillith sorgset.

Leah gav Lillith en beklagande klapp på hennes axel. Hon var oerhört tacksam över att alla trots allt var oskadda. Frågan var bara hur i hela friden började branden? Leah förstod det bara inte. Men hon kunde inget annat än att vänta lugnt med de andra tills de får svar från utredningen. Innan alla satte sig i taxin till hotellet tittade de över den tomma platsen där huset stått för bara några timmar sedan. För bara några timmar sedan var livet frid och fröjd medan det nu låg i kaos. Hur detta skulle fortsätta visste Leah inte men hon kunde ju inte tro att det kunde bli värre än det här. Med tiden skulle det visa sig att mer skulle komma fram till ytan. Det som för länge sedan var bortglömt skulle återigen hemsöka de alla.