Kapitel 16

Leah klev motvilligt ut ur taxin. Hon ville inte alls vara här bland främlingar. Visserligen var inte Dr. Newton en främling, men hon kände ju honom inte så väl. Hon tog emot sina resväskor och tittade upp mot uppfarten. Vägen upp mot huset var vackert utsmyckad med träd på båda sidorna och om Leah inte misstog sig så var det körsbärsträd. Hon gick där helt fascinerad av omgivningen.



- Leah innan du träffar Illana måste jag bara säga att hon är lite speciell. Det är ingen tvekan om att hon är den bästa inom magi världen och det har på sätt vis gjort henne arrogant. Vad jag vet så finns det ingen som kan vara hennes like. Hon är även väldigt rak på sak så försök att inte ta illa upp. Jag en till sak.....






Leah visste inte vad hon skulle tro om den här Illana Varga. Hon verkade vara en svår person. Leahs motvillighet blev bara starkare och starkare. Behövde hon verkligen vara här. Kunde de inte ha fixat det där hemma. Ju närmare ytterdörren de kom desto mer fick hon hindra sig själv att inte vända om. Hela hennes inre skrek vänd om. Till slut stod de båda där och Leah hörde hur ringklockan dånade inifrån huset. Personen som sedan öppnade dörren var inte alls som hon föreställt sig. I för sig hade hon ingen helt klar bild av Illana men det var inte riktigt så här hon trott hon skulle se ut.






De blev insläppta in i huset och Dr.Newton presenterade Leah lite kort för Illana innan de började prata om gamla goda tider. De bad Leah sätta sig i soffan medan de två gick in köket. Efter ha suttit där ensam i nästan en kvart började hon fundera varför de dröjde så länge. Så hon började gå mot köksdörren men hindrade sig från att öppna dörren när hon hörde de prata om henne. Istället för att gå in i köket stod hon utanför och lyssnade med örat tryckt mot dörren.


"inne i köket"

- Har ni inte berättat sanningen?! Hur tänker ni egentligen!? sa Illana frustrerat.
- Vi kom fram till att det var bäst att vänta tills tiden är inne.
- Jag förstår inte hur ni har tänkt att jag ska hjälpa henne om hon inte ens vet allt. Det går inte, det är omöjligt.



- Ilana, du är den enda som kan hjälpa henne, sa Dr. Newton bedjande.

- Det är ett hopplöst fall säger jag. Det skulle krävas månader eller till och med år........................om inte? Ja, det skulle funka. Ok, jag ställer upp, men du vet vad det kommer att kosta dig.
- Ja jag vet. Jag ordnar det. Du behöver inte oroa dig över det.



När Leah hörde fotsteg komma närmare dörren skyndade hon sig att sätta sig ner i soffan. Ut kom Illana med tre koppar te och bakom henne var Dr. Newton. De pratade allihopa långt in på småtimmarna.


- Nu tror jag allt det är dags för sängen. Vi har en lång dag framför oss Leah, sa Illana och reste sig upp. Ja vi ses senare då Gregory.

- Jag kommer tillbaka om 2 veckor, sa Dr. Newton och reste sig upp också.



Leah satt ensam i soffan helt oförstående.

- Va, ska du lämna mig här ensam?
- Ja jag måste ordna en sak till Illana. Men oroa dig inte du är i goda händer. Derek skulle aldrig våga sätta sin fot här.
- Ja, men...sa hon hjälplöst.
Dr. Newton lade en tröstande hand på hennes axel och gick sedan därifrån.

Den natten fick Leah inte ett uns sömn i det lilla gästrummet. Hon låg och vred sig och tänkte inför morgondagen. Hon var nu ensam med Illana som hon inte var helt bekväm med. Hur skulle hon klara det här och vad är det de inte berättat för henne? Vad är sanningen? Alldeles för mycket tankar for i genom hennes huvud vilket gjorde att inte visste vad hon skulle fokusera på.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar